Eller ”Äventyr i förorten”.
När jag stängde garageporten idag upptäckte jag att låst in husnyckeln i bilen. Och där stod jag med två kilo fryst kyckling, två paket fryst fisk och en påse frysta köttbullar – och lite annan mat, men den skulle nog klara sig bra ute några timmar. Maken väntades hem fyra timmar senare, närmaste grannen tre timmar senare. Vi delar garage med ytterligare en granne, men de har bara en garagenyckel och den väntades inte hem förrän om fyra timmar.
Ringde närmsta grannen. Inget svar. Ringde maken. Inget svar. Jo, lite senare via sms. Han satt i en tyst tågvagn och kunde inte prata.
Grävde snabbt ner frysvarorna i snöhögen kvar framför förrådet.
Fick fatt på närmsta grannen som hjälpsamt ringde upp sin mor som bor i närheten och har nyckel till dem för att höra om jag kunde hämta den för att få fatt på vår reservnyckel som de har. Men hon var inne i stan och kunde tidigast vara hemma om en timme. Det lät iallafall som den bästa lösningen. Tills grannen kom på att frugan glömt sin nyckel hemma och han lagt den på ett säkert ställe som jag kunde leta fram!
Härligt! In hos dem, larma av, hämta vår nyckel, larma på, låsa dörr, gräva upp mat, öppna vår dörr, in med mat i frysen, in med resten i kyl och skåp. Puh!
tisdag 17 mars 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Oj. Jösses. Vilket slit.
Gissa vad? Jag gjorde om bedriften en vecka senare. Då hade vi dock städning av huset så vi kom in ändå, men vi fick vänta en bra stund på att det skulle bli klart.
Skicka en kommentar