Son and daughter

Dagens genombrott är ännu större än gårdagens: strax före klockan 12 idag blev lille D vår son formellt! Så nu har vi både son and daughter.

Jag hade tänkt att skriva mer men är för trött. God natt! Kanske kompletterar jag inlägget imorgon kväll. På dagen ska vi på zoo.

28 maj:
Japp, trött idag med (på grund av pollenstinn zootripp). Vi vet iallafall att vår vistelse här blir längre än vi trott. Vi hinner inte hem till syrrans student. Det ser till och med osäkert ut med midsommar. Linserna kommer inte att räcka. Men det gör inget för idag kliar ögonen, kanske är idag sista dagen med linser. Det var dumt att glömma allergimedicinen. Maken hade som tur med sig 8 tabletter, och jag hittade två i min egen väska. Så det blir till att jaga clarityn här. Men det ska nog gå bra, värktabletter finns iallafall i livsmedelsbutikerna.

Breakthru

Idag kom det soliga vädret tillbaka till Polen. Men vi tar It’s a beautiful day som rubrik en annan gång för idag har ”min” artikel om Queen på Wikipedia antagits som utmärkt. Utmärkta artiklar betraktas som de bästa artiklarna i Wikipedia. Idag finns det 209 utmärkta artiklar (0,74 promille).

Jag hade för mig om att en utmärkt artikel behövde ha bra underartiklar också, men det hittar jag inget om nu. Kanske svårt att ha en sådan regel eftersom det kan vara knivigt att bedöma vilka artiklar som är underartiklar. Men jag jobbar vidare. Någon gång, vilket år som helst, kommer det att finnas hyfsade artiklar om singlarna, albumen, medlemmarna å lite annat. Innan jag ger mig i kast med Montserrat Caballé (eller den kanske är en underartikel till Queen?) och Jane Austen.

Idag har jag förbrukat hälften av alla linser jag har med mig till Polen. Hoppas vi är hemma innan nästa ask är slut.

Och slutligen undrar jag idag: Hur ofta säger svenska barn ordet ”här”? Det kan inte vara lika ofta som polska barn säger ”tutaj”. Eller hör jag det hela tiden bara för att det är ett av de få polska ord jag känner igen? Polska föräldrar säger lika ofta ”Chodz tu” (kom hit). Det har jag lärt mig idag.

In only seven days

Idag har vi haft lillebror hos oss i en vecka. Vi är redan en etablerad familj. Syskonen leker och bråkar på dagen, är förtroliga på kvällen – häromkvällen skulle de tränga ihop sig i samma trånga stol. Första veckan av vår vistelse här var vädret soligt och varmt (för det mesta). Vi umgicks nästan hela tiden med de två andra svenska familjerna. Sedan vi fick hämta barnen blir det inte lika mycket. Men vi har det vi behöver, vi trivs i landet (som jag skrev i gårdagens inlägg), vi har planer på utflykter, visst vill vi hem så snart som möjligt men allt känns fortfarande spännande och bra.

Fast idag. Idag känns som en transportsträcka. Idag är det helgdag här i landet. Allt är stängt, annars kan man ju alltid shoppa lite. Kylskåpet är så litet att man helst måste handla varje dag, och alltid är det något man glömmer. Men som tur är så är polackerna inte lika strikta som tyskar och fransmän där allt är totalstängt varje söndag, här finns det söndagsöppna affärer. En helgdag måste man ju kunna härda ut. Vädret är mulet och kallt – ok, inte lika kallt som i Sverige förra veckan. Vad skulle vi hitta på idag? En promenad! Vi tog det lugnt i morse. Hann inte bli svettiga igår så egentligen behövde man ju inte duscha. Och vad det än är så blir håret inte smutsigt lika fort här som hemma. Kan det vara den rena friska luften i Europas största byggarbetsplats (Warszawa)? Men om man duschar passerar ju alltid några minuter. Och tvättar man dessutom håret går några minuter till ... Känns absurt när jag vet hur det är på jobbet hemma.

Imorgon är det vardag igen. Då ska vi köpa smör, skinka och jos!

Good company

Efter en och en halv vecka här i Polen har vi funnit oss väl till rätta. Det är inte mycket vi saknar för det finns gott om svenska företag med verksamhet i Polen: Skanska, byggföretaget Lindab (som börsintroducerades härom året via en bank nära mig), Neste (olja), Volvo, Saab, Husqvarna, Kapp Ahl, H&M, Duka, Hemtex och Intersport. Dumlekola finns att få tag på. Och Max bil av Barbro Lindgren. Eller iallafall Auto Maksa.

Och det svenskaste av allt. Dit vi åker när saknaden blir för stor och där vi hittar allt vi behöver: Ikea! Redan första måndagen vi var i landet for vi dit. Då var det inte saknaden efter Sverige utan bristen på inventarier i bostaden som var anledningen.

Vi hittar också andra nordiska vänner som danska Ecco och Vero moda, norska Statoil och finska Tiimari(!).

Och trodde du att Fritidsresor bara fanns att se i Sverige? Nej, TUI ler mot oss också i Warszawa.

Polackerna beter sig också ”svenskt”: de tar av sig skorna inomhus och om man ska till domstolen en het dag behöver man inte ha nylonstrumpor på sig.

Vad mer kan man begära? Det skulle vara Sempers fullkornsvälling havre, vete, råg från 1 år, då. Vi hade inte räknat med att lillebror skulle vara lika förtjust i det som storasyster.

You don’t fool me

Intressanta iakttagelser från barnhemsmiljö med kommunikationssvårigheter i ett främmande land:

Vi var lite osäkra på om barnen hade egna kläder eller om det fanns en klädhög som gällde för alla. Men så när lille D hade blött ner sin tröja och vi bara tog en tröja pekades en klädhög ut i ett skåp som hans kläder. Vi fick sedan veta att den dag vi skulle hämta med oss barnen därifrån så skulle de få ha sina favoritkläder på sig, och dem fick de behålla. Men samma tröja som lille O hade på sig då hade lille D haft två dagar innan ... Och de byxor som lille O hade den första måndagen hade lille D den första gången vi träffade honom.

Barnen hade ”regelbundna rutiner” och det var viktigt att vi var med och såg vad de åt. Men varje dag skulle vi lämna in dem på avdelningen vid lunch eller middag gällde lite olika tider, och ibland skulle vi sitta med dem själva, men ibland åt de tillsammans med de andra barnen och då skulle vi inte vara med. Och lille D som skulle äta så bra. Jo, en gång gjorde han det, de andra gångerna så där, första gången totalvägrade han. Han skulle också kunna och föredra att skära sitt kött själv, men när han fick sin måltid med kött så fick han ingen kniv ...

Samma dag som vi äntligen skulle få ta med oss barnen på utflykt utanför barnhemmet (onsdagen) fick vi veta att det hade vi fått göra redan första dagen.

Det hade påståtts att lille D skulle inte tycka om att åka bil, för det hade han bara gjort i samband med sjukhusbesök. Men varje gång han såg en bil skrek han ”Auto!” Och tillsammans med lille K och lille O satt han i gungan och sjöng i kör ”Auto! Auto! Auto!” Kanske tyckte han bara om att se bilar, tänkte vi. Och om några dagar skulle han vara tvungen att åka i vår bil så kanske vore det en bra idé att visa honom bilen så att han fick bekanta sig med den. Vad hände? Han blev jätteintresserad. Vi öppnade dörrarna. Han klev glatt in och satte sig i sin stol, provade alla lampknappar, hade jättekul och ville inte alls gå därifrån. Dagen efter tog han mamma i handen och ville gå till ”Auto!” och undersöka den ännu mer. Då rök bland annat inställningsspaken till backspeglarna. Och vi fick lirka för att få honom därifrån. Men vi hade förstås aldrig startat bilen, vem vet, kanske skulle han skrika som en besatt då? Vad hände när vi sedan gjorde första bilutflykten? Det gick hur bra som helst. Lite tråkigt var det i bilkön när vi rörde oss 500 meter på en kvart, men vem gillar det? Och igår när lille O och lille K skulle iväg och köpa skor blev han alldeles utom sig när inte han också fick åka ”Auto!” Han grät och skrek och sprang till ”Auto!” Till slut kunde mamma trösta, han satt i mammas knä och sög på tummen och hade somnat av utmattning om mamma inte hade jobbat för att han inte skulle göra det.

Det hade också påståtts att lille D var höjdrädd. Och vi som haft så roligt när vi busat med Sofia så mycket genom att kasta henne upp i luften och fånga henne och göra alla möjliga akrobatiska övningar. Och åka karuseller. Skulle vi inte kunna göra några besök på Grönan mer? Redan första dagen ute på barnhemsgården klättrade han iallafall snabbt som värsta lilla chimpans upp överst i klätterställningen. Andra besöket i den förträffliga EU-standardiserade lekplatsen i närheten av hemmet här: han klättrade snabbt upp för högsta repstegen till högsta rutschbanan. Hur högt hade de trott att vi skulle ta honom? Luftballong? Eller hoppa fallskärm?

Under pressure

Eller, de’ e’ mycke nu. Inför lillebrors ankomst. Mycket hemma, ännu mer på jobbet.

Vi har letat lägenhetshotell, jagat papper och underskrifter, skrivit under papper, skickat papper, spelat av polskakurser, sorterat storasysters gamla kläder i högar för lillebror och kusinen i Skåne, sorterat dvd-filmer, videofilmer, laddat ner foton, skrivt ut foton, kastat skräp, deklarerat för landet, träffat en fantastisk polska som lärt oss något mer användbara uttryck än ”Varför har du parkerat din bil i vårt vardagsrum?”, handlat, funderat och diskuterat. Imorgon är det L&B-party. Och så är det allt vi inte hunnit (eller inte kommer att hinna?) med; tapetsera eller måla om i barnens rum, föra över polskakurserna till mp3, strukturera om bland byråar och skåp för lakan och handdukar, sortera ut egna gamla kläder, åtminstone täcka över storasysters framfart på sina tapeter, skriva ner våra frågor om lillebror, renskriva polskauttrycken, lägga allt vi kommer på att vi ska ha med oss i en lämplig låda, väska eller kasse, gå igenom våra egna deklarationer. Utöver det vanliga: laga mat, tvätta, blogga å sånt. Det jag helst av allt vill göra: färdigt halsklädet, flaxet och blusarna till Orsadräkten. Och wicka! Och som sagt jobbet; i praktiken gör jag nu två heltidares jobb på 82 procent. Mer behöver väl inte sägas om det.

Det är då det händer sådana där saker som gör att man får ett avbrott i stressen fast det egentligen är mer stressande. Som i söndags morse när jag skulle duka fram frukosten och råkade stöta ett dricksglas i skåpshyllan, inte alls särskilt hårt men tillräckligt för att det fullkomligt skulle explodera över köket. Vi klarade oss utan skråmor och dottern behöll lugnet, men det tog en extra halvtimme att städa undan. Och igår eftermiddag när vi skulle laga middag och dottern ramlade och skvätte ut en halv sats pannkaksmet över halva köket och hela sig. Fick börja med att duscha henne och tvätta håret, och kasta kläderna i tvätten. Sedan var det bara att torka. Överallt. Utöver golvet; bordet, stolar, skåp, bänkar. Och under diskmaskinen! Den var trickigare att knöla tillbaka än dra fram. Men fattar du hur svårt det är att torka av pannkaksmet som torkat en halvtimme – när vi duschade och tvättade håret? (Maken hade inte hunnit hem än.) Ett hett tips om du står där en mörk kväll utan klister och alla affärer är stängda: Gör pannkaksmet! Om du vill ha lite struktur på klistret kan du få ett tips till: använd en del grahamsmjöl och häll i krossade linfrön så sitter det ännu bättre. Så nu har vi fått köket städat två gånger på kort tid. Och visst hittade vi mer glassplitter när vi torkade pannkaksmet. Middagen blev mer än en timme försenad.

Vi sticker till landet i helgen. Kanske skrapar vi lekstugan då? Eller så gör vi ingenting …

Back chat

Jag blev utmanad av Helitropen:

Tre namn jag går under:
– Mamma
– En å sjuttioåtta (fast det var väääldigt länge sedan, och några centimeter)
– Thekax

Tre saker som skrämmer mig:
– stora muskler
– gnagare
– arbetslöshet

Tre saker jag har på mig:
– blå jeans
– mormors 40-årsring
– mobiltelefonen

Tre sanningar om mig:
– jag är en ung kvinna som inte äger någon stor förmögenhet och saknar …
– jag ser väldigt illa (men har man en stor tavla ser man den ändå)
– jag är lat, men envis

Tre saker jag vill ha:
– mer plats
– den polska språkkursen i ipodden
– någon att åka till Europa med i september–november för att se ett visst rockband

Tre personer jag utmanar:
– Helena och Peter
– Peter