För tio år sedan kunde vi gå på restaurang och sitta och äta i lugn och ro på tu man hand. Det gjorde vi också. För första gången, idag för tio år sedan.
Det var då jag träffade honom, den förste som jag tyckt var spännande, intressant och utvecklande när han hade en avvikande åsikt.
Idag fick jag skynda hem (jag hade blommor med mig), han skynda iväg och hämta ”take away” medan jag proppade barnen fulla med pannkakor, och så fick vi vara ”otrevliga” så att de skulle sedan vilja se på tv så vi fick äta själva. Och prata med varandra. Några minuter.
Men vi är nöjda som det är ändå.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Ahhh ... Going for 20.
Ett jättesent grattis! (Och jag som tyckte att jag kollade efter inlägg varje dag ...)
Det blir ännu bättre efter tio!
Definitely, Peter.
Jag tror dig, Heliotropen. Det märks redan.
Skicka en kommentar