Jag minns när en klasskompis i grundskolan, troligen någon gång under mellanstadiet, berättade att hon grät när hon såg sorgliga filmer. Jag fattade inte vad hon pratade om. Varför i hela friden skulle man gråta över en film? Kanske berodde det på att familjen bara hade en gammal avlagt svartvit tv med bara ettans kanal tills jag var tio, och att jag tittade mycket lite på den och såg kanske tre biofilmer om året. Hur som helst reparerades skadan. Någon gång på högstadiet började jag också gråta när jag såg något sorgligt. Och värre verkar det bli. Jag tror inte jag känner någon som gråter så mycket som jag på film. Eller vid vilken situation som helst som är lite rörande vacker, exempelvis när min kusin gifte sig och ceremonin tog 5 sekunder. Jodå, jag var nog den enda av de förvånade gästerna som lyckades hinna pressa fram en tår. (Nåt ska man väl vara världsmästare i.)
Men vad är det som gör att man fäller en tår i rörande situationer? Sitter det i generna, tro? När dottern och hennes kompis kom hem från kyrkokören häromdagen berättade båda triumferande att Sofia hade börjat gråta när de sjöng sista sången. För den var så sorglig. Jag lyckades inte få dem att sjunga den så vilken sång det var vet jag inte. Men lättrördhet går tydligen i arv?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hm, vet inte jag. Lilla A gråt alldeles otröstligt efter att ha sett Bron till Terabitia (se inte den, trust me), annars tycker jag de verkar mycket mer hårdhudade än vad jag någonsin varit. Här hemma hånar de mig när jag får tårar i ögonen. Värsta gången hittills var när vi på Allhelgona följde med goda vänner till kyrkogården för att titta till deras barns grav och lilla M brister ut i ett högljutt: "Min mamma gråter!" Fast egentligen vore det ju mer pinsamt att inte gråta när något är sorgligt, så gråt på du. Det tänker jag göra!
Ja, absolut, jag kan inte för allt smör i Småland hejda mina tårar. Tro mig jag har försökt, men det är omöjligt. Så numer försöker jag låta bli att försöka hejda dem ... Eh, ja ... du fattar. Men jag tyckte det var intressant att dottern verkar vara lagd åt samma håll. Redan!
Skicka en kommentar