onsdag 30 januari 2008
Pain is so close to pleasure
Idag var jag med dotera på dagis. Igen. Var med förra året och åkte skridskor så det ville hon att jag skulle göra i år också. Och jag är så tacksam att det finns folk som vill jobba på dagis. För jag vill det inte. Fast i år var det skojigare än förra året. Jag kände mig som en pryoelev som alla barnen ville vara med, sitta bredvid och i knät på. Och till och med dottern brydde sig i år. Förmodligen mest för att de andra barnen var så på behövde hon bevaka sina intressen och markera att det faktiskt var hennes mamma. Goaste tjejen! Sedan lekte vi mer hemma. Riktig mor-dotterdag idag. Ska bli spännande att se om man får någon träningsvärk efter skrinnandet. (Somebody to love skulle också funkat bra som rubrik idag.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Du menar alltså att du åkte skridskor?! Imponerande! Eller kanske dumdristigt.
Men det är ju roligt ju å åka skrisskor. Det var bara de första 10 minuterna förra året som var lite jobbiga. För då hade jag inte åkt på några år, typ 25 ... eller 10 kanske det var när jag tänker efter för så gammal som 25 ...
Jag förstår. Jag vill inte heller jobba på dagis. Det är faktiskt rätt obegripligt hur någon kan vilja det. Jag har inte ens lyckats vara med lilla A på hennes dagis ännu. En hel dag där *ryser*. Fast det är ett hemskt bra dagis, det är det.
Mera mammaor och pappor på dagis - det har jag alltid sagt!
Heliotropen: med betoning på hemskt? ;-)
Skicka en kommentar