Blurred vision

Efter att ha samma styrka på linser och glasögon i någonstans runda svängar 10–15 år har jag idag fått gå ner i linsstyrka 0,5 dioptrier till 2,75 (fast en gång i tiden hade jag över 4). Nu ska vi se om det går att läsa på schamapoflaskor och andra pyttetexter med kass kontrast? Utan att behöva ta ur linserna. Synen förändras snabbt efter 40-strecket.

Doing all right

Jag är inte ensam. Idag var jag på Gul & blå och köpte mig ett par nya jeans. Det var en trevlig upplevelse. Inte för att de två tjejerna, max 22 bast, som var där var direkt intresserade av att sälja förrän jag själv bad om hjälp. Men jag hade tur: de spelade Don’t stop me now! ”Kul”, tänkte jag, och ”vilket sammanträffande att en Queen-låt skulle råka spelas just när jag klev in”. Men det var inte bara en Queen-låt. De spelade Queen hela tiden jag var där, provade och betalade! Och den ena tjejen nynnade med. Jag kunde inte annat än förlåta deras initiala ointresse.

Jo, just det. En sak till inträffade, som ”alla kvinnor” förstås vill vara med om. Jag gick ner två storlekar! De går knappt att få på, men det fanns inga större, och jag håller ju ändå på att tappa de jag har i samma modell så det blir säkert bra. Imorgon har jag de nya på!

I was born to love you

För tio år sedan kunde vi gå på restaurang och sitta och äta i lugn och ro på tu man hand. Det gjorde vi också. För första gången, idag för tio år sedan.

Det var då jag träffade honom, den förste som jag tyckt var spännande, intressant och utvecklande när han hade en avvikande åsikt.

Idag fick jag skynda hem (jag hade blommor med mig), han skynda iväg och hämta ”take away” medan jag proppade barnen fulla med pannkakor, och så fick vi vara ”otrevliga” så att de skulle sedan vilja se på tv så vi fick äta själva. Och prata med varandra. Några minuter.

Men vi är nöjda som det är ändå.

Put out the fire

När någon från nedervåningen ropar ”Kom! Det är nånting hemskt!” och denna någon har för vana att melodromatiskt ropa samma sak bara för att en blomkruka tippat (eller ”Vargen kommer!” fast den inte gör det) ska man genast kontrollera vad det är.

Det kan vara så att den som ropar just kommit tillbaka till rummet en stund efter att lillebror tippat en lysande lampa på kudden, lämnat rummet, kudden ryker och är på väg att ta eld vilken sekund som helst.

Har man då tur är det bara att kasta kudden under vattenkranen, vädra ut hela undervåningen så att det blir svinkallt och familjen bara behöver välja sitta i ytterkläderna framför kvälls-tv:n eller tillbringa kvällen utan tv på övervåningen.

It’s a hard life

Åter på benen efter en vidrig natt och en dag hos John Blund. I en annan del av huset än övriga familjen så att de kanske klarar sig fortsätter jag temat på Helitropens blogg den 13 november.

Fler lärdomar som kan vara bra när man är på väg till släktträff 40 mil bort:
a) ta med ett antal hela plastpåsar – även åt dem som inte brukar bli åksjuka i bilen, kom i synnerhet ihåg detta om du hyrt bilen och lämnat den egna hemma
b) se till att våtservetterna i bilen inte har torkat ut
c) se till att det finns en flaska mineralvatten till hands i bilen
d) när ni vänder hem igen då den illamående kastat upp för andra gången (tre gånger så mycket som första), och se då till att påsarna räcker för sträckan tillbaka.

Undrar om man också skulle börja tillämpa lärdomen att ta sig en liten hutt varje kväll innan man går och lägger sig? (Har hjälpt när övriga famijen mått dåligt.)

It’s a beautiful day

Den 12 oktober kunde man till min stora häpnad fortfarande plocka blåbär i de hälsingska skogarna. Och inte bara ett par tre stycken, utan större anstränging fick vi ihop tre–fyra deciliter. Det svåra blir att bestämma vad vi ska göra med de rara bären?

Lazing on a Sunday afternoon

På en söndagseftermiddag ägnar man sig förstås åt att dricka te. Och då behöver man en tekanna med ett rejält handtag. Går det sönder, och man har ”rätt” kanna så kan man byta ut det trasiga. (Trasigt till vänster, helt till höger.) Fiffigt, va?